Att levandegöra historia genom att aktivt återskapa den, är en utmaning som fascinerat mig så länge jag kan minnas. Bl a har jag försökt att tränga in i en jägarstenåldersmans livsbetingelser. Det började med, att jag experimenterade med flintslagning. Genom försök och misstag uppnådde jag en viss skicklighet. Efterhand blev det en båge, pilar, spjut och andra redskap. När jag sedan också skapat en dräkt kunde jag uppträda som en fullt utrustad jägarstenåldersman. Jag har vid några tillfällen uppträtt för museibesökare, skolklasser och studiedagar för lärare. Vid dessa tillfällen kunde jag på ett sakligt sätt berätta och visa prov olika tillverkningsmoment. Jag kunde på ett konkret och visuellt sätt, sätta deras fantasi i rörelse. Detta sätt att presentera historia gav ett enormt gensvar. Det kändes som att ha en "motorväg" rakt in i hjärnan på åhörarna. Detta värmde mycket min pedagoiska lärarsjäl. När man på detta sätt aktivt tränger in i historien får man en stark känsla av samhörighet med tidigare generationer. Man vidgar sin själ och tidsbegrepp. Vår tidsepok är ju bara en liten del i ett större tidperspektiv. Denna insikt skulle våra politiker skaffa sig. De får då förhoppningsvis rätt proportioner på sin egen roll i sammanhanget.

Här nedan kommer några bilder på redskap från min jägarstenåldersperiod. Alla mina redskap är tillverkade på ett primitivt sätt med den tidens tillgångar och möjligheter. Jag har aktivt använt redskapen för att utröna deras förmåga och effektivitet. I snitt träffade jag, på ett skjutavstånd av ca 25 m, en ballong var tredje gång (obs min styrfjäderkonstruktion). Det motsvarar ungefär ett sannolikt jaktavstånd för småvilt. Det tar två till tre gånger längre tid att hugga igenom en trädstam på ca 15 cm diam med en av mina yxor jämfört med en vanlig järnyxa.

Malmöhusgardet 1986 började jag känna mig ganska ensam i stenåldern. Det skulle vara kul att dela det historiska intresset med andra. Jag var djupt imponerad av gruppen Smålands Karoliner. Tänk att sätta samman ett sådant gäng. Lite forskning kring Malmöhus slotts historia gav en möjlighet. I det tidiga 1500-talet var den då danske länsherren ålagd av kungen, att hålla 200 hundra landsknektar i sin tjänst. Jag började läsa och forska kring dessa tyska landsknektar. Jag satte mig in i deras liv och levende. Snart hade jag bilden klar för mig och ett slottsgarde började ta form. Jag presenterade idén på ett årsmöte i det hemvärnsområde vilket jag nyligen hade blivit medlem i. Tjugo man ställde upp direkt, hälften blev kvar när det blev allvar av. En styrelse bildades och Malmöhusgardet var fött.
Tillsammans med dräktarkeologen Lena Hejll, en kunnig och mycket skicklig sömmerska, skapades den första dräkten. Jag lyckades sedan skrapa ihop 16 sponsorer, som ekonomiskt stödde gardet. Nu var bollen i rullning, dräkter, vapen, skor allt måste nytillverkas. Ett paradexercisprogram tränades in. Rekryter värvades, gardet växte. Dräkter från alla samhällsklasser skapades. Rustningar och en hel vapenarsenal såg dagens ljus. Ledstjärnan var hög kvalitet och så historiskt riktigt som möjligt. Vi har mottagit mycket beröm, även av akademiska skolade historiker, vilket har glatt mig mycket. I dag består gardet av 50 man och har över 100 dräkter med alla tillhörande attiraljer. Jag ledde gardet och var dess Hövitsman fram till 2000 då jag avsade mig ordförandeskapet. Jag hade då planlagt och genomfört nästan 400 större framträdanden. Det hade blivit mer än ett heltidsjobb och började ta energi från andra kul saker som jag ville hinna med. Det kändes som det var dags att dra sig tillbaka. Att återskapa historia på detta sätt ger en känsla, som är svår att beskriva den måste upplevas. Jag har under gardestiden fått många vänner både inom och utom gardet, inte minst bland skickliga hantverkare. Jag har märkt att skapandet ger en sann glädje och en livskvalitet som inte kan köpas för pengar. Det sägs att den som har många vänner är rik och jag instämmer helt i det. Ni mina vänner som eventuellt läser det här skall veta att det har varit ett privilegium att få lära känna er. Här nedan har jag samlat några bilder som visar Malmöhusgardets dräkter och historiska vapen och andra föremål.

Bödelsdräkt. Masken är en eftergift till vår tids bödelsuppfattning. 1500-talets bödel var förmodligen omaskerad

Gardet väcker alltid stor uppmärksamhet och intresse när det framträder. Man kan heller inte ta fel på den uppskattningen, som vi fått från publiken. Inte bara i Sverige, utan även i Norige, Danmark, Tyskland och Polen